Tidslinje
Sonanza: Belgrade, Serbia, 2009.
World Music Days, Sydney, Australia 2010.
Henrik Strindberg: Tidslinje (2008)
Med subtila medel kan skenbart homogent material förändras. När klangen i den första delen av Henrik Strindbergs Tidslinje vandrar mellan stråkgruppen, de två träblåsarna och vibrafon och piano uppstår ständigt sådan subtila förskjutningar. Det är en musik som arbetar utifrån det repetitiva, men där repetitionen lyder under förändringens lag.
Mellan verkets tre delar finns ett slags mellanspel – där ton byts ut mot icke-ton – som bryter av den linje som annars går genom verket: här förändras också lagarna. Nya mönster bildas. I den andra delen arbetar Strindberg utifrån tempomodulationer, där accentmönster varierar den grundläggande 3/4-takten. I den tredje delen kompliceras bilden genom att skilda mönster är överlagrade.
Men även om titeln talar om en tidslinje är det inte en linje. Under de snabba tonlöpningarna finns en annan tid, en mottid i långsamma rörelser. Här uppstår ett slags kontrapunkt, inte i ton mot ton, inte heller i rytm, utan i tidsflödet. Just så är ju egentligen erfarandet av tiden: inte ett, utan flera ständigt pågående flöden.
Erik Wallrup
